96 km på en vecka är det mesta hittills, och även avslutningen på veckan var en rekordnotering, åtminstone för säsongen. 38 km, och det kändes faktiskt som årets bästa långpass även bortsett från längden. Till skillnad från tidigare kom det inga skumma smärtor och störde själsfriden under sista halvmilen. Faktum är att jag till och med funderade på att lägga till 2 km på slutet för att spränga 4-milsgränsen, men det var bra att jag lät bli.

Själva passet började i svagt kvällssoldis och sköna 8-10 grader. Efter vändning i Ygne började mörkret falla och några gånger höll jag på att trampa rejält snett på skogsstigarna i kvällsdunklet.

Sista timmen var ren pannbensträning i jämförelse. Kroppen kändes som sagt fräsch, men mörker och ett tilltagande regn i kombination med 4 varv på cykelslingan runt Terra Nova var själsligt härdande. Farten låg ganska konstant ända till sista varvet när jag tappade cirka en halvminut på 2,5-kilometersslingan.