Just nu. Vet ej hur jag ska ta mig igenom detta. Vet ej vad som väntar. Hur lång tid av rehab vi snackar. Vet ingenting. MEN . Det känns ju som att det blir bättre och bättre. Och jag kan belasta det mer och mer utan att få ont när jag går. Samtidigt som det naturligtvis är långt ifrån hundra. Men sjukgymnasten tittade på det och sa att jag hade haft tur för det kunde vara mycket värre och att jag hade haft tur som fått det lindat direkt och högläge , annars hade jag haft ett helt annat knä nu.

Så ena stunden känns det ändå helt ok och att “jag nog snart är tillbaka, ge det en vecka” och sen är jag tillbaka. Och i alla fall vänta två veckor innan jag kör belastning på knät. Men jag kan göra allt annat och att ro var bara bra för genomblödningen även om knät var svullet.

Var inne och köpte diplofinak el vad de heter som ska dämpa svullnaden.

G och Fredde försöker peppa mig. De vet inte riktigt vad de ska säga utan försöker dra med mig så gott de kan. Jag får givetvis inga pass av g denna vecka. -ta det lugnt istället var kommentaren när jag ändå tyckte jag kunde frivända lite och ro. och smyga igång det.

Det stressar mig att formen ska fallera helt till tävlingen i aug. Att jag ska tappa mina benböj och mitt flås. Men jag antar att det tar längre än två veckor att tappa allt….särskilt som jag kör på med överkroppsstyrka—och snart kan lägga till rodd. Men i värsta fall får jag skita i tävlingen och fokusera på att träna istället.