Idag gick det bra, ruggigt bra faktiskt. Uppvärmningsklättrade några lätta, antagligen fyror, och försökte vara noga med stilen. Sen gav jag mig på den gula (antagligen 6:a) och kom till samma punkt igen, fast jag vet inte riktigt hur jag ska komma förbi det där stället. Ner, pustade och grubblade och sen klättrade jag upp igen. Körde fast på samma ställe, drattade ner, tog mig upp och försökte ett move som skulle kunna fungera om jag hade kommit på det på en gång. Vid det här laget var jag lite trött i händerna.

Min sambo klättrade också och under tiden jag säkrade spanade jag in en graderad 6:a (lila kanske?) som jag gav mig på när det var min tur, vid ett överhäng så den klättrade jag upp till överhänget bara för att visa mig att jag vågade. Jag tycker den delen av väggen är grymt läskig eftersom ankaret sitter längre ut än vanligt så man gungar ut vådligt mycket om man faller. Så jag klättrade den två gånger, för att visa att första gången inte var någon slump. Nästa projekt blir att våga klara överhänget också.

Hittade en gul sexa som inte hade överhäng men där väggen lutar elakt som jag också gav mig på, en elak liten fan som krävde att man hade väldigt bra balans. Den var läskig, men jag kan nog komma längre på den en annan gång om jag slutar vara så rädd för att falla. Det är när jag blir rädd som jag spänner mig, greppar för hårt och förlorar den goda balansen bara för att jag blir stel.

Försökte mig på den blåvita som ersatt min favorit-orange led, men det var på tok för svårt. Inte ens med bästa vilja i världen kom jag särskilt högt på den, och greppen var inte så snälla som man kan tro. Eller så var mina händer ganska trötta vid det här laget för vi höll på väldigt länge, och vi var ju bara två som klättrade så det blev mycket klättrande.

En fördel med att klättra 6:or, som är lite för svåra för mig för att jag ska ha en chans att komma hela vägen upp, är att jag har ingen chans att fuska och muskla mig förbi kruxen. Det orkar jag inte, så det är bara att söka den tekniska lösningen eller ramla ner. Dessutom är det bra för psyket att våga sig på något som egentligen är för svårt, om inte annat för att jag behöver träna på att inte vara så rädd för att falla.

Jag anar att jag kommer att ha träningsvärk i ryggen imorgon, i det där området mitt emellan skulderbladen och söderöver ner mot korsryggen. Det känns redan nu att jag är brutalt trött i de där musklerna.