Ja, det är väl inget ovanligt när det gäller mig men den här gången är anledningen faktiskt inte träning, utan helt vanligt liv och leverne.

Vår gamla tvättmaskin börjar bli väldigt till åren så vi passade på att köpa en ny nu när Expert går i konkurs och den vi spanat på plötsligt gick ner över 25% i pris. Hade de gått i konkurs två veckor senare hade vi antagligen hunnit köpa den till fullpris, men nu log fru Fortuna emot oss så vi fick den billigt. Media Markt tar över eventuella servicar och annat, så vi står inte utan hjälp om det skulle hända något i framtiden.

Men det här innebär ju också att den gamla maskinen ska flyttas, den nya ska fraktas från affären och hem samt att den nya ska baxas på plats. Dörren är 60cm bred mer eller mindre exakt och maskinen är (på ena ledden) 59,9 eller något sånt larvigt så det var med absolut minsta möjliga marginal vi navigerade in åbäket på badrummet.

Fy satan så tung en tvättmaskin är. Det enda som är tyngre är två.

Dessutom tor jag maskinerna avsiktligt designas att vara hala, rundade och omöjliga att få bra grepp om.

Till saken hör att jag körde ett fint styrkepass i måndags så jag var redan öm i kroppen när vi började. Träningsvärken verkar ha accumulerats i kroppen för så här öm var det länge sen jag var.

Å andra sidan, vad styrketränar man för om man inte använder styrkan sen? Det vore ju som att baka bröd och sen bara lägga fram det för att titta på. Nej, mina muskler är inga skådebröd. Jag tränar för att kunna klara mig själv. Det är skönt att veta att jag inte måste anlita bärhjälp ens för de tyngsta sakerna här hemma. Jag och älsklingen klarar oss bra själva, vi kan hugga i och bära om det skulle vara så att det behövs.