Det var lika vackert idag som igår, så jag kastade mig ut igen och avverkade en löprunda i solen. Det gick inte fort, snittempot var 7:32/km så någon fartdemon är jag inte, men jag njöt. Det var lite jobbigare idag eftersom det var mycket halare ute idag. Det som började smälta igår frös över natten och blev blankis, och den hade inte hunit smälta när jag gav mig ut. Men det gör inget, för det är vår i luften och fåglarna sjunger, vindarna är varmare nu och jag fryser inte så förgrömmat om rumpan när jag spinger ute nu 🙂

En bidragande anledning till den lite makliga takten är att träningsvärken i baken inte ger med sig. Rumpan är helt enkelt jättetrött. Tur för mig att det är vilodag imorgon för det skulle nog går ruskigt sakta att springa imorgon om jag skulle ge mig på det… 😀

Fotleden nöp till en gång (snedsteg?) och en stund senare kände jag faktiskt av vänster knä. Inte mycket, bara tillräckligt för att jag skulle notera att det var ömt. Men på så korta rundor som 13km ska jag normalt sett inte känna av något. Jag skyller på underlaget och låter det bero tills vidare, men jag ska vara uppmärksam på vänsterbenet i fortsättningen.