Efter att ha vilat hela fredagen med undantag för lite vardagsmotion som cykllng till och från jobb. 10h sömn på det, gjorde mig ordentligt taggad för dagens uppdrag: 26km. Vädret kunde varit bättre. Regn och blåst, isiga gator översvämmade med vatten här och var.
Jag var väldigt tacksam för mina broddar!! Hade packat gymväskan i bilen utifall vädret skulle bli för jäkligt så kunde jag ta ryggsäcken och springa till gymmet och fortsätta resten av passet inomhus.
Beslöt mig för att helt strunta i tiden. Bara räkna km och fokusera på att inte “ta i”. Bara låta benen gå. Lyckades helt ok i början och de första 7km gick i ett nafs. Sen fortsatte jag ytterligare 3 till magnarp. Där vände jag och fick således grym motvind och fick kämpa en aning där. Med regn och vind i ansiktet är man inte så kaxig längre…
När det var som värst tänkte jag.: Det är i allafall mycket skönare att springa utmhus än inne! Då hade tiden känns ännu långsammare!
Lyckades hålla hyfsat jämt tempo hela passet igenom. Vid 20km tryckte jag in ett par vingummi imunnen. Himmelskt! Kände hur kroppen svarade direkt. Huvudet blev klarare. Kämpade på i ytterligare 3km och sen drack jag sportdryck, hade skönt flow de sista km och hade kunnat springa ett par km till ..
Regnet kom och gick men i slutet var det hemskt,. Underligt kände jag knappt av hur blöta mina kläder var! Märkte det knappt. Tyckte bara det bar skönt med svalka. hahah
Min förra marasatsning tränade jag långpass på sommaren och då hade jag problem med uttorkning och törst. Det är skönt att slippa nu, Det drljde till efter 20km innan jag drack min första klunk. Inte helt optimalt, men ganska skönt att slippa lida av törsten.
3 h var jag ute idag. Och jag börjar känna hopp inför maran i maj. Kanske kanske klarar jag 4h. Eller iallafall ett pers.
Inspirerande!! Funderar själv på att chocka kroppen nångång med ett långpass.. 🙂