Solens strålar slickar huvudet när morgonsolen sakta höjer sig över den skuggande klinten. Framför mig ligger strandpromenaden tom. I fjärran Högklint med en dekorativ mössa av dimma.

Till höger: havet. Blått. Glittrande. Stilla, kluvet endast av vågorna från Nynäsfärjan vars vita färg fått en varm gyllene ton av morgonsolen.

Kort sagt: da shit.

Morgonturen föranleds av att hustruns bil skulle levereras till verkstad för däckbyte. “Kan inte du köra ut den och springa hem?” Vilken strålande idé – när min fru är den som föreslår att jag ska springa är det bara att tacka och ta emot.

Jag kommer ut till Gotlandsgods vid halv sju, med bilvärmen på max för att få upp temperaturen innan jag kliver ut i den dimmiga, något bistra men vackra aprilmorgonen. Första kilometern går stelt i lugnt tempo utmed Dalhemsvägen mot stan. Jag viker av på en stig i skogspartiet väster om Visbyleden och snirklar mig fram på för mig okända stigar. Efter 20 minuter börjar kroppen kännas uppvärmd när jag passerar svärföräldrarna och släpper av bilnyckeln.

Ner mot muren och gravarna. Solen är mer vacker än varm så här dags men den har till större delen jagat dimman på flykt. Östergravar. Ner mot Kärleksstigen som jag följer drygt en kilometer. Jag klockar en av de uppmätta kilometrarna på Hälsans stig. 3.58. Siffran smickrar lite eftersom de första hundra går perfekt utför men morgonstelheten är uppenbarligen borta.

Ner på strandpromenaden, där jag klockar en till på 4.02. Nu är det ren njutlöpning och jag passar på att göra lite tekniska justeringar. Upp med hälarna mot rumpan. Se där, resultatet kommer direkt – isättning på framfoten och en skön skjuts i steget när kraften i bakåtsparken vänds uppåt, framåt.

In på den egentliga strandpromenaden nedanför muren. Snart kommer turisterna men ännu är det nästan tomt på människor. Även hamnen känns övergiven frånsett en truck från stuveribolaget och någon enstaka bil.

Jag vänder uppåt vid Lotsbacken. Efter den första branta knixen tar jag in på den gamla järnvägsbanken bort mot Gutebacken där jag får känna lite på motståndet. Några minuter senare är jag hemma. 1.04 och cirka 15 kilometer. Frukostmackorna väntar på hallbyrån, frukosten intar jag vid skrivbordet när jag kommit till jobbet. En bra start på en förhoppningsvis bra dag!