Valde bort morgonlöpningen idag, mest för att vaderna är trötta och tibialis känns sliten men också för att jag vill kunna ge mig på ett bra långpass imorgon. Jag har tagit mig utanför komfortzonen fler gånger den här veckan än vad som egentligen är vettigt, men så tror jag inte heller att man blir bättre utan att pressa sig lite emellanåt.

Komfortlöpning, transportlöpning och annan form av trevlig myslöpning i all ära men det är först när jag börjat pressa mig som det händer grejer. Kroppen svarar på utmaningar helt enkelt.

Med det sagt ska man väl konstatera att 70% eller något sådant av veckans löpning ska vara mysjogg, lätt löpning kallas det visst av dem som vet. Det finns säkert en anledning till det också, alltså vilar jag idag och kör ett lugnt långpass imorgon så kanske veckans totala löpning balanserar tillsist.

Fast det är fasligt bra väder ute, det rycker lite i löparfötterna även om underbenen är trötta 🙂