Gårdagens 15 km lugn distans till Högklint och tillbaka rundade av den andra 87-kilometersveckan på raken. Därmed var också mängdfasen i förberedelserna avklarad, och nu börjar jag trappa ner för att pricka formtoppen om två veckor.

Hur mycket jag än älskar löpningen så är det ganska skönt att lämna den mest hysteriskt kilometersamlande perioden bakom sig. Levde man ensam vore det väl en sak men att dra ihop nästan nio mil i veckan med min familjesituation är, eh, spännande. Nattliga räder, barnvagnsrundor eller stenhårda intervallpass direkt efter lunch – ingenting är främmande. När ett tillfälle visar sig hugger jag till.

Den här veckan blir det två eller möjligen tre pass innan helgen. På lördag är det milloppet Viklaurundan, den första av höstsäsongens småtävlingar. Om jag drar lite extra upp-/nerjogg så jag får ihop två mil jämnt så får det vara det sista “långpasset”, som ju då också ger en mil i betydligt högre tempo.