På lördag skall jag tävla olympiskt distans triathlon för första gången. Har valt att göra det i masterklass. Är inte rädd att komma sist, behöver inte gömma mej i ett motionslopp. Förhoppningsvis är mina medtävlare lite mer rutinerade än de som tävlar motion, förväntar mej att det ska vara mindre rörigt i simdelen t.ex.
Läste det jag skrev i början av året i “Om mej”. Det är glädjande att det mesta som står där är uppnått. Jag har avslutat klassikern, har/skall genomföra ett par triathlonlopp och Skellefteå finns numer på triathlonkartan. Fast det är nu jobbet börjar, utbilda tränare, få tid i bassäng för triathlonträning. organisera övrig träning, blir mycket samarbete mellan klubbar och sektioner. Spännande.

Har funderat lite på framtiden, vill komma upp en tröskel i ansträngningsnivå i samtliga träningsgrenar, simning, löpning, skidor och cykel. Ska jag bli snabbare måste jag våga en smärtgräns till. Vill inte säga att jag befinner mej i bekvämlighetszon för det vore inte helt sant men igår tog jag mej över en gräns på cykel, där jag inte varit förr. Jag måste våga den i simning, skidor och löpning. Målet denna höst blir att träna med bättre kvalité. Som amatör har man inte så mycket tid att spendera på träning, så då man gör det skall det vara fokuserat och av hög kvalité.

Om jag inte får med mej make och nära vänner till Öppet spår/VL så kommer jag satsa på Umeå sjumila som tävlingsmål skidor i vinter. Sedan drömmer jag om, vågar knappt säga det eller skriva det, simma masterSM i Sundsvall i februari. Synd man inte får ha våtdräkten inomhus. Ska i alla fall försöka övertyga en del x-simmare i stan om att det är dags att börja träna.