Det är lite jobbigt med motivationen nu när det är så varmt. Jag vill ingenting egentligen.

Så jag tittar på en gammal bild som jag tog av den då nya västen, Ultraspire Alpha Steep heter den och då var den helt ny i västvärlden 🙂

Så där bra vill jag att den ska sitta igen.

Dit har jag en bit kvar kan man väl säga. De senaste dagarna har varit fulla av slarv, trötthet och lite uppgivenhet. Det är varmt, jag är oengagerad och hängig. Som om jag spenderade all energi i söndags när vi härjade runt i trädgården hela dagen och sedan dess har jag inte riktigt fått tillbaka energin.

Jag skulle ju bara gå ut i trädgården lite, titta lite. Medan jag gick och skrotade kom jag på än det ena och än det andra att göra och plötsligt hade jag satt igång på allvar. De gamla pallkragarna som höll på att falla sönder byttes ut, jorden grävdes ur och flyttades, rabarberna fick sin sarg så att det blir lättare att komma fram med gräsklipparen, gräset blev klippt (måste ju testa så man kommer fram), tomaterna planterades om, ogräset blev rensat i rabatterna, chiliplantorna fick också större krukor och jag planterade grönsaker i nästan alla pallkragar. Givetvis sysselsatte jag hela familjen med detta, tro inte jag hann med allt själv. 🙂

Jag tittar på den där gamla bilden, suckar lite och drömmer. 

Ska den sitta så där bra igen duger det inte att tycka synd om sig själv och slarva med maten. Det har ingen människa blivit hjälpt av, någonsin.

Fast jag hade helt ärligt glömt hur jobbigt det är med mat och ätande när det är så varmt. Först är man helt ointresserad, timma ut och timma in för att det är för varmt och sedan slår svälthungern till och man skulle kunna äta en hel ko med ett badkar bea vid sidan utan problem.

Dumt, det säger ju sig självt. Risken att det blir fel, för mycket, obalanserat och okontrollerat är ju överhängande om man låter det svaja på det viset. Paula äter ju fortfarande på regelbundna tider för övrigt, värme eller ej!

Kan hon kan jag! 🙂