Hemma igen nytränad ungefär då jag brukar stiga upp en lördag. Försökte ta till mig det de sagt på kursen i Sävast, skidåkning ska vara som musik. Nynnandes för mig själv halkade jag runt i det skridskoisblanka skatespåret. Efter första av mina två varv tyckte jag att jag fick lite extra bra flyt på åkningen. Lite bättre rytm liksom. Nynnade på där så där lagom musikaliskt och *TVÄRSTOPP*… Där satt den!

Staven mellan skidorna. Platt fall rakt framåt. Tack och lov att jag har ganska hela knän som tål lite stryk. Tårna rakt ut åt sidorna åt varsitt håll och där låg jag framlänges huvudstupa mitt i spåret. Ett trassligt plockepinn av armar,ben, skidor och stavar. Jag hade i alla fall slutat nynna på min påhittade melodi. Längtar efter lite mer normalt och lättåkt skidföre.

Men adapt and overcome. Man tvingas ju i alla fall träna på att göra så rätt det går teknikmässigt för att kunna ta sig fram när det är så här.