55,3 denna morgon, så vätskeskuttet inför mens på 1 kg är alltså borta. Det var ju skönt. Men jag fortsätter sura för jag tycker ändå att jag får väldigt dålig utdelning på insatsen just nu. Om nu vikten gick upp av att jag började springa så borde ju kroppen ändå ha tightats till litegrand någonstans. Men nej. Alla mått är exakt samma. Det har inte hänt något efter Riksgränsen.

Jag springer, kör 16:8 och masserar kvällarna igenom. Noll utdelning. Ja, förstås, jag springer fortare. 

Vad jag önskar mest är nog att det skulle synas på magen. Det är ett jättehäng över ärret. Om jag ser på hur vätskan verkar ha runnit så verkar det som att ljumskarna inte dränerat undan som de ska. Men nu har de fått sig rejält tre kvällar på raken och jag ser inte stor effekt ändå. Och känner inte heller, med fingrarna. 

Blä.