Det är makalöst så ont man kan få av nackspärr. Jag kände av det igår när vi sprang, men så länge jag inte vrider på huvudet eller lutar det åt ena sidan
gjorde det inte så mycket. När man springer långpass vevar man inte så mycket
med kroppen ändå, så det gick bra. Men över natten har nacken stelat
fullständigt och jag har spenderat större delen av dagen åt att röra den,
försiktigt, för att försöka mjuka upp den igen.

Jag rullar på rullen, stretchar försiktigt, gnuggar de muskler jag kommer åt
och roterar axlarna så mycket jag kan utan att nått går av. Det hjälper lite,
men så fort jag inte pysslar med det börjar musklerna strlna och dra ihop sig
igen. Som i kramp.

Imorgon har jag tid hos naprapaten, så då ska jag väl få hjälp
förhoppningsvis. Det är antagligen samma dumma kota som sitter stolligt igen,
det brukar det vara när det blir så här. Tills dess gör jag vad jag kan för att
behålla rörligheten och tar maxdos av ipren och alvedon för att inte bli
aggressiv av smärtan.