Det är härligt att vara i form. Benen trummar på av sig själva och även en lugn fislunk på nedtränade ben går rätt snabbt.
I går skulle jag mysjogga en mil, mest för att konservera form inför dagens halvmara-DM. I takt med att jag klockade kilometrarna i P18-spåret började jag fundera över vad som egentligen kan kallas jogg. Finns det några mer objektiva kriterier på en hastighet som kan kvalificeras som jogg eller är det bara den upplevda ansträngningen som räknas? Eller hastighet i relation till tävlingsfart? Vad som räknas som lugn jogg måste naturligtvis skilja en del mellan någon som maxar milen på 65 minuter och, säg, Mo Farah. Med mig någonstans mitt emellan, fast förhoppningsvis lite närmare Mo.
Efter första km på 4:34 i går rullade resten av milen på mellan 4:23 och 4:09. Jag är fullt medveten om att det är ett tempo som för många, även ganska inbitna motionärer är någonstans i spannet mellan full tävlingsfart och science fiction. Även för mig, som ju ingalunda är någon elitlöpare, är det ett ganska hyggligt distanspass när formen är sämre.
Efter snart två år utan skador eller sjukdomsuppehåll längre än två dagar, och stadiga träningsmånader runt eller över 30 mil upplevs dock en snittfart kring 4:15 som ren mysjogg. Eller komfortlöpning, är det en bättre term? Hur som helst kan man konstatera att kontinuitet är da shit.
Jag kanske borde slå i bromsen mer på de lugna passen, men att springa långsammare än komforttempo är svårt. Frågan är om det skulle vara bättre. Uppnår man samma träningseffekt men sparar kroppen mer inför tuffare pass är det naturligtvis bättre att hålla igen ännu mer, men jag tycker det är jättesvårt – om jag inte springer med långsammare sällskap.
I dag väntar alltså årets enda attack på halvmaradistansen. Målet måste vara att persa, vilket innebär snabbare än 1:21:47, och helst med marginal. Sub 1:20 tror jag mig ha kapacitet för just nu men jag har inte gjort någon formtoppning alls inför dagens tävling, så om det inte går tänker jag inte hänga läpp. Jag försöker helt enkelt hålla en avspänd 3:48-fart på första milen och sedan får vi se vad som händer.
Tycker jag att även 3:48 känns som jogg, då hänger 1:20 löst!
Så kan det va 😉
Fast det är klart, jag har ju blivit tre år yngre och raskare sen förra gången. Eller hur var det nu? 😉
Gott! Låter som ett bra lopp ändå. Kan ju inte persa jämt.
Det sket sig efter 15 lovande km. Blåst och ensamlöpning blev en dålig kombination så jag tappade över en minut på sista halvmilen. Inte alltför besviken ändå.
Jag ser fram emot resultatet imorgon!!
Jag brukade alltid persa då jag hade en underdog-inställning men nu låter det ju som ett riktigt bra läge för dig!