För bara några månader sedan skulle jag knappast kalla 16km ett långpass….då skulle jag tycka att jag knappt hade hunnit börja springa. Då snittade jag också 6.30 i långdistanstempo och hade en puls som knappast var ansträngd. Dessutom fick jag hålla igen rejält på stegen.
Nu har jag friare distanser och behöver inte följa en viss kurva till ett datum. Då har jag råd att ta ut stegen. Kan trycka på útan att “behöva spara kraft”. Resultaten kommer därefter. Helt plöstligt känner jag hur 6min tempo börjar kännas bekvämt, nästan irriterande långsamt. Vill j gärna ligga kring 5.50.
Fast ibland påverkas man ju av väderförhållanden…idag ar det strålande sol! Men blåååsigt. Riktigt blåsigt. Sprang längs kusten och fick rejält motstånd ut mot Vejby…fick pressa rejält för att hamna under 6min. EFter 8km vände jag och då behövde jag knappt trycka på alls och knde hålla 5.55
Det var en härlig runda och energin tog inte slut förrän kring 12km. då tog jag en vingummi och orkade 2km på den och sen en till vid 14 och sen fick jag kriga de sista 2 för att orka. Var helt slut i benen och lungorna. En härlig och saknad känsla! Att vara totalt slut efter ett långpass. Eller distanspass? För mig är allt över 90 min långpass numera
0 Comments