Har nu klarat av min första riktiga tävling på 24 år bortsätt från lite trupptävlingar i gymnastik. Jag känner en stor känsla av tillfredsställelse. Den storamprestationrn är inte att jag simmade på en viss tid eller inte, för snabb var jag inte och för den riktiga madterseliden var säkert mina försök mer en form av lytes komik. Nej den stora prestationen är att jag faktiskt har genomfört det och inte backat ur. Jag har vågat vista bland människor och visa upp mig för en publik bestående av mer eller mindre vältränade fd, simmare och dessutom acceptera att jag inte är på samma nivå som alla andra. Den stora prestationen är att jag för ett år sedan vägde 140 kg och inte orkade simma nästan alls. Orkade nätt och jämt att delta i en innebandy lunk i veckan. Inte kunna springan 500m och nu ordagranna två har jag tävlat i simning för mig är det sanslöst. Den stora prestationen är att jag trotts att det är svårt faktiskt acceptera att jag har och kommer ha stomi förresten av mitt liv och att inte låta det hindra mig.
Men ändå är jag inte nöjd
Varför?
Jag uppnådde inta alla mina mål. Jag slant på sista hindret genom att inte simma underm 40 sekunder på 50 bröstsim
Fan 🙂
Men det som är bra är att jag nu har mål som jag kan uppnå i framtiden

Dess är nu 3
1 under 40 på 50 bröst
2 under 30 på 50 fritt
3 simma minst en 100m distans

Och så målet för sommaren under 6:30 på 400m ow sim