Några dagars vila gjorde susen tydligen, för igår bara flög vikterna upp. Det var jättekul att träna och den enda övningen jag inte kom upp i så många repetitioner och set som jag tänkt mig var bänkpressen, där jag överskattade min förmåga lite! Eller mycket. Men kul var det ändå!

Marklyft 60kg 5×3, 65kg 5×3

Bänkpress 32,5kg 5×3, 35kg 2×1 (lite överoptimistisk, men vaffan måste testa ju!) 

Rodd 31,8kg 5×3, 36,3kg 5×3 

Latsdrag 31,8kg 5×3, 36,3kg 5×3 

Knäböj 55kg 5×3, 60kg 5×3 

Militärpress 20kg 5×3, 22,5kg 5×3 

Mage 23kg 5×3, 27kg 5×3

Jag vet inte vad mitt RM1 i övningarna är, men jag vet att jag aldrig marklyft tyngre än 65kg, före igår hade jag aldrig knäböjt mer än 55kg även om det var i pyramidform 40-45-50-55-50-45-40kg med 8 repetitioner per set i 3 set (8×3) på varje vikt och med skapligt kort vila. Inspirerad av någon på forumet kolozzeum körde jag detta atg. Jag kanske var starkare då, men framför allt var jag mer nog uthållig. Den pyramiden skulle jag nog inte hålla för idag. Än. 

Mitt personliga rekord i bänk satte jag när jag tränade kampsport regelbundet, 3 gånger i veckan. På den tiden gjorde vi extremt mycket armhävningar, situps och rygglyft. En kväll for fan i mig och jag bad mannen som skulle bli min make och far till mina barn att passa åt mig, för jag ville testa bänkpress. Ville bara veta hur det kändes. Det var först när jag kom tillbaka hem och läste på kolo att man skulle räkna med stången också som jag fattade hur mycket jag pressat, jag la på två tiokilosvikter och tyckte det var lagom. Tjugo kilo ju.

Den sortens råstyrka från kampsporten har jag inte nu, men jag har sannolikt lite bättre teknik i alla fall för jag närmar mig de där 40kg jag bänkade då. Sakta men säkert. De där två repetitionerna igår på 35kg var mycket nära mitt max, det var precis att jag fick upp stången. För en månad sedan hade jag inte fått upp en ens.

Över natten gick jag upp 1,2kg, och eftersom jag vet att jag ligger på kaloriunderskott (digital matvåg ftw) så betyder det att det är något annat än fettvikt som väger mer nu. Sannolikt är det väl vätska i träningsvärkande muskler, för idag värker det. Inte supermycket, men tillräckligt för att hålla mig i herrans tukt och förmaning. Konstigt, jag borde värka mer med tanke på att jag körde på tyngre vikter än jag någonsin gjort tidigare, och i de flesta fall inte hade orkat en enda repetition mer än de jag gjorde.

Efter de första passen jag körde i livet hade jag feberfrossa på natten, och då inte för att jag var sjuk utan kroppen var så chockad. Det gick över, en kombination av att jag taggade ner lite och kroppen vande sig vid detta nya med motion. Det kanske finns någon form av tillvänjning trots allt, så att man vänjer sig och slutar få sådan hysterisk träningsvärk? Jag hade gett upp, men det kanske tar längre tid för styrketräning än för löpning? Löpning har jag inte fått träningsvärk av på flera år, jag blir tung, trött och seg av mycket löpning bara men jag får inte ont.

Vad sjukt skönt det vore att kunna träna utan att få handikappande sjuk träningsvärk efter varenda lite hårdare pass!! Törs jag hoppas?