Så är det, för nu har jag fullföljt min allra första ultramaraton. Lidingö är väldigt vackert och väldigt backigt. Jag tror Lidingö består enbart av uppförsbackar faktiskt. Redan vid strax före 8 var det närmare 15 grader varmt och soligt så jag anade att mitt klädval, korta tights och tröja, var rätt. Jag hade dock kunnat välja en bättre färg, svart är inte optimalt.
Smörjde all exponerad hud med solfaktor 50, och den skonade mitt skandinaviska skinn från den gassande solen så jag klarade mig från att bli bränd. Kepsen som från början var svatt är numera till största delen vit av salt. Det jag fick i mig i saltväg igår från chipsen och nötterna satte sig i kepsen idag.
Valde ingen utrustning jag inte redan kört med på träning, och klarade mig med lite blåsor och ett skavsår från pulsklockans sensor. Jag hade dragit åt den pyttelite för hårt och det straffade sig tydligen.
Vi disponerade loppet perfekt, första och andra halvan tog i princip lika lång tid och jag fokuserade envetet på nästa vattenkontroll. Det fanns 13 stycken utsmetade över Lidingö, och jag fick fylla på vätskebältet titt som tätt. min 5 flaskor räckte inte långt i hettan. Men jag slapp kramp, även om jag hade lite underliga ryckningar i vaderna vid 40km. Fast då saktade jag ner farten och väntade på att känslan skulle försvinna, sen kunde vi öka igen.
Första gången vi passerade abborrbacken kändes den besvärlig, pulsen gjorde sin toppnotering där på 178bpm (snittade 155bpm). Fast backen strax efter Lidingöbron är nog kanske värre, även om pulsen inte kom upp lika högt där. Den gjorde mer ont kan man väl säga. resten av banan var omväxlande, de snälla partierna var sköna och då kunde man glida fram och vila. När vi sprang längs vattnet var det vindstilla, till regattans stora förtret, och solen gassade så där måste det ha varit betydligt mer än de 25 mätaren stod på vid 17 när vi var på hemväg.
Andra gången vi passerade abborrbacken var benen redan så trötta och plågade att det liksom inte blev värre i alla fall. Då hade vi avverkat en 44km eller så och såg fram emot en vattenkontroll till samt slutfasen. De sista 5km var bara branta backar. Ingen enskild lika lång som abborrbacken men det var inte mycket platt utom på det solhärjade gärdet strax före Lidingövallen. Även där stod luften och dallrade av hetta.
Jag tror inte jag har ont någonstans nu som inte beror på trötthet. nerförsbackarna blev mot slutet grymmare än uppför, vilke är en av anledningarna till att jag led mer i nerförbacken efter aborrbacken på andra varvet än i backen själv strax innan. Stora lårmusklerna kändes som om någon drämt till mig med en 4-tumsplanka tvärs över låren vid 45km ungefär. Strax efteråt sa det plask i skorna och mina gigantiska blåsor började spricka. Jag får sällan ont av dem, och det ska jag nog vara glad för. Några av dem är stora som tårna.
Jag hade räknat med att behöva gå sista milen men så blev det inte alls och jag hade räknat med en tid strax över 10 timmar och så blev det inte heller. Fast jag trodde det skulle vara kul och det var det! Och det är det som är det viktigaste att få rätt i för min del.
Wow! Jag är imponerad. Grattis till en suprbra prestation!
va kul mamma grattis 🙂
va kul mamma grattis 🙂
Tack så snälla ni är! Idag skrider jag verkligen fram som Fia-Lotta säger. Korta, värdiga och avmätta steg. Inga raska rörelser och inga plötsliga infall. 🙂
Sätta sig och resa sig är värst, då belastas de muskler som fått ta det värsta stryket och det tycker de inte om.
Fötterna är inte så söndriga som de såg ut igår. Blåsorna och valkarna är faktiskt inte så hemska, det kommer att läka snabbt. Naglarna är också ganska okej, lite grå fortfarande eftersom jag inte nådde att tvätta dem så bra igår, det blev mest spola och hoppas.
Jag är inte så vig just för tillfället 😀
FANTASTISKT! Mina varmaste gratulationer, shit vad kul! Du måste vara äckligt nöjd nu :-)))))))
Wow grattis! Fantastiskt bra jobbat!
Hoppas du mår som en drottning idag vännen! Du vet – en drottning skrider fram, så det är en helt OK ingrediens i det kitet. Din prestation igår ska vara som en hård karamell som man suger på – den ska räcka läääänge.
Kram!
Supergrattis! Jag är så imponerad av dig!
STARKT jobbat!
Jättegrattis och njut nu av din fina, braiga prestation!
Kram Sandra
Skönt och tryggt när proffsen är bakom arrangemanget! 🙂
Då förstår jag. Jag springer ju i princip aldrig med pulsklocka längre utan känner hur pulsen ligger ändå, så jag kopplade liksom inte vad du skulle med det varma bandet runt bröstet till. Klokt av dej! 🙂
Oooops – ett halvt och ett trekvarts inlägg blev det visst.
Och sista delen försvann – här kommer den istället:
Jag visste att du skulle greja det – du är så himla strong! 😀
Kram igen
Jättebra jobbat! 😀 Tänkte på alla som skulle springa olika lopp idag i hettan….
Kram!
Jättebra jobbat! 😀 Tänkte på alla som skulle springa olika lopp idag i hettan….
Men pulsklocka, det vet i tusan om jag skulle sätta på mig på ett långlopp i högsommarvärme…. 😮
Kram!
HURRA! HURRA! HURRA! Supergrattis – åh vad roligt att höra! Jag är riktigt STOLT över dig!! 😀
Visst är det möjligt att Lidingö bara består av uppförsbackar –
BILD:http://www.cartoonstock.com/newscartoons/cartoonists/tbr/lowres/tbrn87l.jpg
😉