Utmanade mig själv rejält idag och sprang för första gången med en grupp. Kändde mig otrolig pigg och stark och gjorde klassiska misstaget att gå ut för hårt. Sprang i täten, snackade en massa hela tiden och lät benen springa. Tur vi hade en farthållare som sa till när de tgick för snabbt. planen var 6min temo, alltså mitt marathontempo så småningom.

efter 15km kom svackan. Helt plöstligt blev det tungt och jobbigt. Då slutade jag prata och satte igång musiken och pluggade igen öronen och försvann i min egen värld ett tag…perfekt variation. så när det var några få km kvar kände sdet bättre igen och stegen kändes lättare.

Visste att tempot var för högt för mig egentligen och jag är inte alls van att ligga så länge på den hastigheten. Men jag fixade det och snittade 6min på 19km. Kändes grymt kul!!

Fortsatte sedan hemåt och tog en liten omväg då jag i mitt eget tempo fick tillbaka mer kraft och energi så jag sprang 5km till i lugnt 645-50tempo.

Märker stor skillnad efteråt på hur sliten kroppen är. Jag har varit helt trasig hela dagen. efter dush, käk och efterrätt somnade jag. sov en timme och har inte kommit igång igen. Visst blit jag sliten efter långpass i eget tempo, men återhmtar mig efter några timmar…men aldrig så här sliten. Kul var det iallafall!! Tack Elisabeth för inbjudan:)