Har satt upp ett litet mål för mig själv i löpningen! Nämligen att komma ur min komfortzon på distanspassen ( de som inte är längre än 20km) Blir lätt att jag lunkar på och sen bara fortsätter i samma tempo och hamnar någonstanns kring 8,8km/h-9km/h.
Jag har liksom trott att jag inte kan springa snabbare om jag ska springa långt och hålla hela vägen. Nu kommer jag att öka tempot medvetet och sikta på att hålla så jämn kmfart som möjligt. Höja tempot men inte så det känns kräkjobbigt, utan genomförbart. Det r svårt för jag vill så mkt hela tiden och nr jag märker att det känns bra så vill jag öka tempot. Får liksom hålla mig.
Idag låg jag p 5:55-5:58/km hela passet bortsett från första km och det kändes verkligen inte apjobbigt, utan genomförbart. I motvindenfick jag visserligen kriga på rätt bra för att hålla tempot men kom in i det ganska fort.
Lätt vecka och jag summerar 53km. Mestadels distans blandat med lite fartlek. Nästa vecka blir hård igen och långpass på 30km. Nu ska jag låta kroppen och knoppen återhämta sig med en massa käk, vila och trevligt sällskap:)
Hmm kikade in i din kalender.. Du kör ju hårt 🙂 det lossnar nog.. Farten kommer sen. Slappna av o glöm inte återhämtning…
jag kör båda varianterna men det hjälper inte mig för när jag springer “vanliga pass” hamnar jag åter i samma tempo om jag inte tänker mig för.
Långa/korta intervaller får en ur komfortzonen 🙂