Fästmannen tog mig i örat idag och drog iväg mig till närmaste skobutik, han tyckte väl jag suckat över skorna länge nog nu. Men jag älskar verkligen mina gamla fula New Balance, men det äldre paret börjar falla i småbitar – bokstavligen! Meshen är full av hål och sulan håller på att lossna från resten av skon. Dessutom började jag känna av att de är lite stumma.

“De har nog varit döda ett tag, fast jag är starkare nu än förr så det är kanske därför jag inte märkt det förrän nu?” frågade jag den trevlige expediten på Runners Store med en nick mot mina skitiga, nertrampade, slitna och trasiga skor.”Jaa!” utbrast han, från hjärtat. Jag har sällan hört någon mena något så innerligt.

Jag fick testa flera skor, ivrigt pladdrande om löpning men det var när jag började gå mot löpbandet i Saucony-skorna, som senare skulle bli inköpta, som jag avbröt mig mitt i en mening bara för att konstatera att “Oj vad sköna de här var!”.

Bild: Skönheterna.

Nästa chock jag fick var att Brooks hade en modell som också satt bra. De var så lika i komfort, stil och snygghet att jag nästan fick ångest.

Triumph vann med minsta möjliga marginal, det som avgjorde var vikten och drop. Sauconyskorna var aningen lättare, bara 254g på vågen i butiken. Det var 10-12g lättare. Brooks hade 2mm högre drop än Saucony. Småsaker bara, inget jag egentligen tror påverkar på allvar. Men jag måste ju bestämma mig förr eller senare. Jag tog en Saucony på ena foten och en Brooks på andra foten och sprang. Hur sköna som helst. Växlade skor, och de satt lika bra ändå. Bekväma. När känslan inte kan vägleda, när båda paren känns rätt och finanserna inte tillåter att man köper båda, då får skitsaker som vikt, drop och färg avgöra.

Och båda paren skor var blå, och jättesnygga.

Kolla in vad jag lämnade i butiken: Brooks Glycerin

Dessutom smygtestade jag New Balance Minimus och de blir bra ersättare till A5:orna när jag sprungit sönder dem, tror jag. Kanske Saucony släppt en ny version, A17 eller nått, när det händer.