På sistone har jag tyckt att byxorna sitter lite illa, och nyligen noterade jag irriterat att jag gått upp flera kilo. Mycket irriterande men knappast förvånande eftersom jag haft en hel del annat att tänka på och jag vet att det där med mat är något jag aktivt måste tänka på för att inte kontrollen ska glida mig ur händerna. Men nu är det dags att ta itu med muffinsmidjan och återta kontrollen.
Så bredvid projektet att vänja fötterna vid de nya inläggen har jag nu också en viktnedgång att administrera. Riktigt hur många kilon jag vill gå ner vet jag inte, men jag vill att byxorna ska sitta bra igen, så det kanske rör sig om 5 kilo? Eftersom jag behöver en definitiv målsättning satsar jag på det till en början så får vi se om det blir rätt. Jag är beredd att revidera min inställning om det skulle behövas.
Hur jag ska bära mig åt är en annan femma, men jag har ett hum. Det mesta av det vi äter är bra, nyttig mat. Gissningsvis är det portionsstorlekarna som blivit för stora igen, det är det jag oftast har problem med. Jag kan helt enkelt inte uppskatta vad som är en lagom portion om så livet hängde på det. Utan vågen är jag körd.
Mitt ögonmått är ur funktion och mättnadskänslorna lätt rubbade kan man väl säga eftersom jag är fullständigt kapabel att äta en full portion till när magen tycker att den är nöjd. Så jag kan inte, som de flesta andra, lita på känslan och ögonmåttet hur gärna jag än vill.
Med det i åtanke är det inte så konstigt att jag gått upp i vikt, den stora skillnaden är att jag snabbare reagerar på saken nu för tiden. En vacker dag kanske jag kommer dit hän att jag inte längre behöver “återta kontrollen” eftersom jag inte tappar den?
Man kan ju hoppas i alla fall. Det vore ledsamt att tänka sig att det aldrig skulle gå att skaffa sig varaktig kontroll över maten.
Du kommer greja det galant. Visst, det är jobbigt att gå ner i vikt, men du är målmedveten så det mål du sätter – det kommer du att nå.
Det är inte konstigt, så var inte “bitter” på dig själv. När man tränat så hårt som du gör och sedan plötsligt, av vilken anledning det än må vara, tränar avsevärt mindre under en längre period – då kommer viktökningen som ett brev på posten. Det gör det för flertalet av oss.
Nu när du kommer igång med din träning och blivit medveten om din viktökning kommer du fixa det. Jag skriver inte plätt-lätt, för det är det aldrig att gå ner i vikt, men du kommer fixa ditt mål.
Lika målmedveten som du är när du springer en ultra, lika målmedveten är du i övriga livet.
Kram!
Ett tips som låter fånigt, men som faktiskt brukar fungera är att skaffa mindre tallrikar. Då ser portionerna större ut än vad de är samtidigt som man helt enkelt inte får plats med hur mkt som helst. Modet har ju gjort att tallrikarna blivit större och större de senaste åren och portionsstorlekarna har liksom följt med.
Hej! Det är inte roligt att konstatera att byxona har blivit för “små” Jag har hamnat samma sitationen, jag tränan kanska mycket, tycker jag själv i alla fall. Men vikten pendlar upp och ner kanske det är mägden av maten det är så himla lätt att öka matmängden på talriken, när maten smakar så gått. Men sedan kommer ångest. Jag har pratat med min man idag och sagt att vi måste ta fran lite minde tallrikar, hoppning vis hjälper det… vet inte. Men vi försöker och kämpa vidare../ha det gott/Maire L