Där rök mitt förra personbästa på 5km löpband (33:10) och det nya lyder numera 32:09 och jag hade till och med lite spring kvar i benen. Hade jag börjat spurta tidigare hade jag kommit in på höga 61 snarare än låga 62. Gissa om jag är nöjd, för jag höll ett stadigt 6:30-tempo större delen av tiden.

Det verkar som att de nya byxorna gjorde succé på något vis. Eller så har mitt självförtroende växt tack vare Tjejmilen, där jag faktiskt höll snittfarten 6:50 om man slår ut sluttiden på 10km. Då är det ingen omöjlighet att hålla 6:30 i 5km och det bevisade jag idag. Jag är så lycklig för det känns som att jag tagit ett stort steg i min utveckling som löpare.