Första passet i dojon avklarat. Ja. Jag har träningsvärk idag. Karate är allsidigt. Beviset är att det liksom gör ont lite överallt av träningsvärken.

Nu ska jag strax försöka pallra mig ut i snön och halkan och genomföra ett pass löpning. Spelar ingen roll hur trött jag är eller om jag är lite halvförkyld. Maran kommer att infinna sig i juni oavsett väder och andra förutsättningar på vägen. Det är bara att förbereda sig bäst det går. Punkt.

Kan väl säga att motivationen att springa i grådaskiga Stockholm är väl… sådär. Trött mest hela tiden. Det känns ju bättre när man väl kommer ut i löpardojjerna. Det är bara den där sköna stunden innan, med en bra bok i skönaste läsfåtöljen och med en varm och mysig filt omkring sig som liksom vill bli längre och längre.

Nej, upp till bevis. På med träningskläderna och få det avklarat nu!