Bayrarna tycker kanske att de ligger i framkant med sin oktoberfest i september, men jämfört med den svenska hösten är de hopplöst frånåkta.

För att vara en tidig oktobermorgon var det dock ovanligt ljust och ljummet i luften när jag (tack vare hustruns mobiltelefon som av outgrundlig anledning larmade klockan 6 en lördagsmorgon) gav mig ut för lite distansnötning på fastande mage.

P18-spåret har jag inte besökt på länge men nu är det ju säsong igen så det var bara att ta tjuren vid hornen. Stilla lunk gav 4.23 på första kilometern och sedan ökade jag farten med ett par sekunder per km tills jag var halvvägs. Där låg brytpunkten för min morgonstela och energilösa kropp – snabbare än 4.10-fart krävde lite ansträngning och det var ju inte tanken, så tempot fick falla tillbaka marginellt.

Slutkilometrar är däremot till för att gasa och 3.47 var ungefär vad jag mäktade med utan att köra helt slut. En extra kilometerslinga för att få ut distansen och sedan av med skorna för joggen hem. 15 km avklarade och klockan ännu inte halv åtta. Duktig farbror.