Under skolgången var mitt främsta mål att inte vara skämmigt sist på friluftsaktiviteterna. Om jag blev det blev jag också jävligt besviken på mig själv. Var det konstigt egentligen, att jag kanske hamnade sist ibland? Nej. Mitt mål var ett negativt mål, ett oSMART mål som inte gav det minsta motivation. Piska är ju sällan bättre än morot. 

Det senaste året har jag upptäckt hur viktigt och hur SKÖNT det är med mål. Känslan när man får bocka av något från listan är enormt skön och bekräftande. Ett kvitto på att dina prestationer gör skillnad. Att få belöning, kanske inte bara känslomässig utan kanske också fysisk (ny proteinsmak, ny mössa, hotellfrukost) får en att jobba så mycket hårdare än att bara tänka negativa tankar som “om du inte klarar detta är du pinsam”. Wow, vad fel jag tänkte.

Det långsiktiga målet med min träning är klara Tuffa Timmen 2015 på under 90 minuter. Planen är att träna så allsidigt som möjligt med framförallt förbättrad kondition som fokus. För att nå mitt mål måste jag riva alla efter vägen möjliga mentala hinder och ursäkter och fokusera stenhårt på det jag vill. Jag har ett par delmål, vissa konditionsbaserade, vissa styrkebaserade, en del kvantitetsmässiga, en del kvalitetsmässiga, en del lätta och en del svåra. Jag har märkt att ju fler mål jag klarar och ju oftare jag får bekräftelse och belöning desto hårdare jobbar jag, vilket är rätt logiskt. 

Visst är väl tusen mål bättre än ett men samtidigt måste varje mål vara en utmaning för utan utmaning, ingen utveckling. Jag har därför märkt att det är bäst att inte förhastat kasta in några mål utan istället sätta sig ned och fundera på vad det är man verkligen vill. 

Nu börjar mina delmål sakta sina, det ena efter det andra bockas av och formen förbättras successivt. Om det fortsätter så här får jag vara lycklig!