Det gör ont i själen, det som hänt i Boston. Det finns inte ord för hur hemskt jag tycker det är. Fötterna har sällan varit så tunga som de var när jag gav mig ut idag. Men jag sprang. Till en början lufsigt och tungt, men så småningom med mer och mer fart. Sorg och ilska fungerar som bränsle också. Det var skönt att det regnade idag, även att jag var ensam på Spånga IP.
Ont i själen
Welcome
7 Comments
Submit a Comment
Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.
Enda sättet är att springa vidare…………………………
Sant, det är en del av frustrationen. Att man inget kan göra åt saken.
Min ilska och frustration över det orättvisa som händer i resten världen kan jag lätta genom att faktiskt göra något för de som lider. Via Röda Korset, Unicef, SOS Barnbyar, Läkare utan gränser. Jag kan vara en aktiv del av lösningen, inte bara en passiv åskådare.
Här känner jag mig hjälplös. Jag skulle vilja göra något, men det enda jag kan göra är springa och försöka visa solidaritet med dem som drabbades. Springa och försöka komma ihåg.
Löpningen ska vara en fristad, full av kärlek och livsglädje. En våldtäkt mot alla oss löpare är vad det är. 🙁
Vi är många som är ledsna.
verkligen fruktansvärt!
Personligen är ilska den mest effektiva drivkraften. Alltså är det inte en känsla helt av ondo.