Nu är jag på gång känns det som, det blev ett bra pass igår trots värme, trots träningsvärk och trots allt vad en liten bebis kan bjuda på i form av överraskningar och utmaningar. Behöver jag säga något annat än “tänder”?

Igår, i alla fall, åkte vi och handlade lite småsaker i grannbyn som lokala butiken inte hade. Därefter åkte familjen hem i bilen medan jag joggade, Bebis tittade snopet när bilen rullade iväg och jag stod kvar på parkeringen och vinkade.

Sen var det bara att trava på, först med träningsvärken från helvetet guppande i aktern och när det började släppa så kände jag hur varmt det var. Mycket varmare längs bilvägen än i skuggan där termometern satt, och den sa 21°C.

Men det gick det med, jag höll ett lågt tempo till en början och kunde öka försiktigt hela vägen hem. Det kändes stabilt och bra hela vägen, jag hade faktiskt till och med krafter kvar när jag stannade. Det är rätt gott att avsluta ett pass med den känslan, och det trots att milen gick på under 80 minuter för första gången på åtminstone ett och ett halv år, sannolikt mer. 

Vikten guppar upp och ner mellan 81 och 82, men jag har å andra sidan inte heller tagit krafttag för att göra något åt saken. Ursäkterna har varit de vanliga svepskälen, men främsta anledningen är nog egentligen att jag varit lite för bekväm i värmen. 

Jag får skärpa mig lite, det är inte så väldigt långt till Jönköping marathon faktiskt.