Jag har inte orkat eller haft energi att springa så mycket som vanligt, men nu har jag i alla fall gnetat mig över 2 000 km för året. Egentligen borde jag passerat 2 068km för att ligga i linje med målet, men jag ska försöka hinna i kapp. Det vore kul att passera 2 500 km innan året är slut 🙂

Vi har haft kattungarna i fem veckor imorgon. De små pälstrollen är nästan helt klapptama nu, de kommer när man lockar och de sover i sängen som andra katter. Jag är överlycklig, eftersom de från början var vilda små troll som bott i ett hål i marken. De tyckte människor var läskiga och ovana vid att bo inomhus.

Vi lät dem bo i köket ett par dagar innan vi öppnade till nästa rum, och avdelade lägenheten med ett nät så att de kunde se oss och vår andra katt Mimmi. Så när vi inte aktivt var inne hos dem kunde de spionera på oss i lugn och ro. Nu använder man ju köket en hel del, så vi befann oss hos dem rätt mycket ändå och rätt snart lärde de sig vad ett kylskåp är.

Vi har haft enormt mycket hjälp av vår katt Mimmi, som ju visat vägen i det mesta när det gäller oss. Hon litar på oss, låter oss klappa henne och tycker om att bli borstad. Hon sitter och ligger i knäet, sover i sängen och styrker sig mot benen när hon vill ha godis. Småtrollen har tittat och lärt sig, så nu tigger de godsaker som små mästare 🙂

Den lite modigare av kattungarna, Iris, har vågat sitta i knäet en liten stund eftersom hon såg Mimmi göra det och allt som den stora katten gör vill hon också testa. Henne har jag fått borsta och lyfta också. Den lite skyggare Allexis får jag bara klappa emellanåt och hon är fortfarande lite blyg och tillbakadragen. Men på natten kryper de ner i sängen och lägger sig på mina ben, busar en liten stund, tvättar sig och somnar. Så helt fel kan vi knappast ha gjort.