Hade ingen lust att springa idag, så det var mycket nära att det inte blev av.

När jag väl kom ut visade det sig vara en jäkla rulle på benen! Nya skorna är
helt fantastiska att springa i, Salming Race. Lätta, ännu lättare än A5:orna som
börjar falla i småbitar, men helt underbar löpkänsla. Man flyger fram i dem.

Egentligen skulle det väl gå lugnt och fint idag, men åt helvete med det (kändes det som) 😀

Första kilometern satte liksom tonen, den gick i 5:45 eller något sådant och det kändes redan från första stegen i de nya skorna vad det här skulle bli. Superlätta skor som lockar till snabb löpning, och jag ser på statistiken nu i efterhand att jag höll högre kadens, kortare markkontakt och mindre vertikal rörelse än vanligt.

Miranda pratade om att rikta kraften dit man ska, inte slösa bort den. Hon visade också hur man utnyttjar nerförsbacken, den gratisenergi man kan få om man törs utnyttja den. Snabba fotisättningar pratade hon också om. Idag visade fötterna att de lyssnade 😀

Nu var det i och för sig grusväg jag sprang på, inte terräng om man ska vara petig. Men jag anser att de tips jag fick av Miranda är applicerbara på alla underlag. Rätt eller fel, vet inte. Men det gick fort idag, det tycker jag talar för sig själv.

Det är lite roligt att se fartökningen sista kilometern, jag tjuvtittade som tur var på klockan och noterade 9,nånting km på 50 minuter. Jag visste att jag kan köra 1km på närmare 5 minuter om jag tar ut mig lite. Fram tills dess hade det gått fort, men inte kräksfort. Det var jobbigt men kontrollerbart ansträngande, inte överdrivet alltså. Sista kilometern däremot var inte behaglig alls. Och då ökade pulsen, kadensen steg till 178 i snitt, snittsteglängden ökade och markkontakttiden minskade.

Det finns massvis med rolig statistik som man kan få ut av en Garmin 920xt 😀