Det såg ju så bra ut förra veckan – det hade börjat rulla på och jag hade inte ont någonstans. Med lördagens vintercup och ett långpass på söndagen skulle jag äntligen börja närma mig normala mängder, med 7-milagränsen inom synhåll.

Men, men. På fredagskvällen stack det i halsen och på den vägen är det. Ingen vintercup, även om det var ett gränsfall. Detsamma för långpasset i går, då jag redan spikat tid med Fred och Tommy. Efter att ha lagt på luren började dock förnuftet komma ikapp – ont i huvudet, kroppen och halsen, då ska man inte springa långpass hur j-la trevligt det än är med sällskap.

Och i dag mår jag ju som en påse skit så det var onekligen rätt beslut att dra mig ur.