Eller utfallet av planen ska jag kanske säga att det var som åkte till Dantes Inferno. För det började bra. Åt lunch på jobb, åt mellanmål när jag kom hem. Kom ut på passet ungefär en timme senare än planerat; somnade en stund på nivetvad. Men jag tror inte att just det gjorde vare sig till eller från i det stora hela. “Långpass lugn fart, 4 timmar/35 km. Genrep för loppet. Använd samma kläder och skor och öva att äta och dricka under passet.” Så löd instruktionerna.
Kläder & skor -det enda jag är säker på är skor, strumpor, vantar och behå. I övrigt lär det bli som vanligt -att jag fyller resväskan med träningskläder och efter viss beslutsvånda bestämmer mig samma morgon.
Äta & dricka -vissa logistikproblem. Tyckte ändå jag var väl preparerad idag. Fem drickaflaskor i vätskebältet och en i ryggan, två hembakade energikakor och en energigel i ryggan, tre drickaflaskor och en banan vid varvningen.
Kan väl inte direkt påstå att jag kände mig fjäderlätt när jag gav mig iväg. Fick gå uppför Sandbybacken. Det tar jag igen senare, tänkte jag. Tog mig ur bekvämlighetszonen, sprang vidare till Dalby. Norrevångsvägen och ner till rondellen. Där slog motvinden emot mig. Och så denna förbannade törst! Fanns inte en chans att ens försöka hushålla med vätskan idag. När jag passerat rondellen tog jag en energikaka. Sprang en bit till. Med 7-8 kilometer kvar till Lund var all dricka slut. Började fundera över hur viktigt det EGENTLIGEN var att jag tvingade mig själv att stå ut i fyra timmar just idag. Sen messade jag älskling och bad honom hämta mig på LineroCentrum. Sen åkte vi hem och jag fick gå och hämta min orörda kontrollstation. Har fått mig en kokhet dusch och lite mat, vatten och varmt te men orkar inte analysera det så kallade passet närmre, inte just nu i alla fall. En lärdom har jag i alla fall redan tagit av hela den här resan: Man (eller åtminstone jag) ska följa upplägget så noga som det bara går. Inte hålla på och ändra om och skjuta fram. Speciellt inte det senare. Kanske det helt enkelt är så att man ska må lite bättre i sig själv för att kunna klara av en sån här grej.