Efter en månads uppehåll springer jag som en pensionär. Och då menar jag inte som en elitveteran utan som en alldeles vanlig åldring. Rollator hade kunnat hjälpa.
Men jag springer i alla fall! För andra gången den här veckan, och på dessa två pass har jag kommit upp i totalmängden 7,5 km. Nästan. Jag har med andra ord klarat mig bra utan att packa löparryggsäcken med energibars, gel och sportdryck.
Nytt försök på lördag. Går det bra kanske jag spränger milvallen den här veckan. Det vore stort.
Snacka om att få omkalibrera referensramarna…
Det tackar jag för! Det gäller att planera in löprundorna i kombination med cykling eller nåt annat. Bytte jag om enbart för löpning skulle jag aldrig klara att bara springa 4 km, och sen skulle jag förbanna min dumhet efteråt…
Har ett par killar i min löpargrupp som av olika skäl fått göra uppehåll, men bägge verkar till att komma tillbaka fint. Även om det är jobbigt, är det bra att skynda långsamt och låta det läka ut – så ha inte för bråttom nu.
Lycka till och hoppas att återkomsten blir snabb och bra.