Löpband kan vara lite småtrist, iaf om man har löpbandet stående så man tittar rakt in i en vägg som jag så för att liva upp löpningen idag körde jag progressivt. Jag började i 7-minuterstempo och ökade succesivt. Det är svettigare än man kan tro att bara öka farten, men aldrig slå av på takten och vila lite. Jag kom på i efterhand att den här sortens löpning kanske egentligen är någon form av kvalité, och att jag i så fall sprungit betydligt mer än mina max 10% per vecka (intervallerna i tisdags räknas ju definitivt som kvalité) men gjort är gjort. Dessutom är jag jättenöjd 😀

På det här viset kanske jag verkligen tar det lilla lugna på lördag och springer sakta, som jag hade tänkt från början… 🙂