Det är ganska många som orutinerat undrar vad man gör för tid på maran (eller vilket lopp det nu rör sig om) utan att ha den blekaste om huruvida tiden är bra eller ej. Om man inte är ganska väl bekant med löparen i fråga är “vilken tid gjorde du?” en helt meningslös fråga.
En mycket bättre fråga hade varit “Är du nöjd med ditt lopp?” eller “Hade du roligt på loppet?”.
Men det subjektiva tyckandet är inte lika mätbart och jämförbart som en tid. Att jag med mina 5 timmar kanske hade mycket roligare än löparen Xsson som plågade sig fram på 4 timmar och bestämde sig för att aldrig mer springa maraton är inte möjligt att katalogisera, tabellföra eller etikettera och folk älskar att försöka sätta etiketter på allt, även det de inte förstår.
Så jag antar att man får stå ut med fel frågor även i fortsättningen, eftersom det inte är sannolikt att mänskligheten ändrar sig i första taget.
vi vill inte ha taskiga vibbar bara positiva vibbar oavsett om man springer in på 3 tim eller 5 timmar…eller 6 timmar! 🙂
Amen!!!!
Fel attityd hos en del ger taskiga vibbar. Bör undvikas.
jepp…. vi som ger vårt bästa & njuter…. 🙂
Ja, de begriper inte vad de missat med den attityden 🙂
STruntar i andra – behåll den njutningskänsla som du hade. Jag gör det – skitkul & roligt var det i lördags!
Ja, då är det en helt annan sak. Tänk att jag aldrig lär mig? Jag har gått igenom det här flera gånger nu, att jag springer ett lopp och blir lyrisk över hur roligt jag hade och så dyker det upp nån som inte begriper att vitsen med loppet var att ha roligt och irriterar mig med näbbiga frågor om fart och personbästa.
Som om de missunnar andra att ha roligt nästan.
Jag borde veta bättre än att ventilera min glädje inför sådana personer.
För min del räcker det med att yra om min njutningslöpning här bland er mina invigda vänner. 🙂
Gåra, göra – nästan samma sak 🙂
Ja, det kanske är så man ska gåra. Helt enkelt inte tala om för icke-löpare att man sprniger, så slipper man hela frågan och slipper försöka komma på ett (för icke-löpare) begripligt svar 🙂
För det verkar som att det där med att njuta, springa och ha roligt alltås, är lite tabu och inte bara bland icke-löpare heller för den delen. Det finns faktiskt löpare som ställer sig frågande inför att springa under sin maximala kapacitet på tävling, som inte ser vitsen att ställa upp i eller fullfölja en tävling om de inte kan persa.
Precis! Av den anledningen ventilerar jag icke min löpning med kleti och pleti…. 🙂
viktigast man njuter själv 🙂
Jag tycker det känns som om många tycker att man springer långsamt när man säger hur långt och tiden. Dom som inte springer längre distanser själv alltså och som därmed inte förstår. Att man kan tycka det går bra utan att det går fort förstår dom inte. Det där med njutningslöpning är för den oinvigde en gåta. 🙂
Men då vore väl en halvt odefinierad fråga om “var det kul” (inte säkert ju) eller “hur gick det” (subjektuvt så det förslår) bättre, då skulle de få svar de förstår och kan relatera till även om distansen verkar sinnessjuk 🙂
Många (alla?) icke-löpare har nog som du säger väldigt svårt att relatera till maran och kommer nog helt enkelt inte på vad de ska fråga?
Men en mil vet de flesta hur lång den är, det kan de relatera till lite granna iaf. Det är mindre besynnerligt än att fråga om resultatet på en tävling de inte vet hur lång den är – den frågan har jag fått den med, diskussionen lät ungefär:
“Jaha, hur långt är det då?”
“42 km”
“Men det blir ju över fyra mil?”
“Ja…?”
Vederbörande stod tyst en stund och såg skeptisk ut medan jag undrade om det fanns en följdfråga där nånstans.
Fast nu för tiden är det lite mer accepterat, nu när alla ska jogga. Det är fler som vet vad en mara är och hur lång den är nu tror jag. Det var ett tag sen jag fick frågan i alla fall 🙂
Vanligaste frågan tycker jag är “Vad gör du på milen?”
Jag skrävlar gärna vitt och brett för dem jag känner och som förstår vilka bragder jag åstadkommit med mina mått mätt. 🙂
Det som saknas i de flesta fall är anknytningen. Folk frågare efter siffror de inte förstår eller kan sätta i ett sammanhang. Allra mest kufiskt är det när totala icke-löpare som knappt vet hur lång en mara är undrar vad man gör för tid på maran och därefter följer upp med frågan “är det bra?”. Ridå.
Huvudsaken är väl att man blir nöjd själv, och förhoppningsvis har kul på vägen dit….
Hur fort man springer är det som gäller hos de flesta. Antar också att det är för att det är mätbart. Och visst på alla lopp utom tidstävlingar är ju tävlingsmomentet vem som kommer först. Säger man att man hade roligt talar man för döva öron. Tyvärr… 🙁
håller med dig helt det är hur man mår efter loppen som gäller