Man skulle kunna tro att jag fått nog av regn efter Stockholm Marathon, men det finns regn och det finns regn. På maran var det ett vasst, kallt regn som kylde ner och var otrevligt. Idag var det ett varmt sommaregn, ett sånt där mysigt regn.

Det medförde syre i luften, så äve om det är 20 grader så kändes de tinte så hemskt varmt. Bara skönt. Jag flöt upp för den där långa långa backen på Spångavägen, rullade ner snabbt på andra sidan med kraft i steget men ändå avslappnad. Jag trodde jag sänkte farten när jag ökade, det säger en hel del om vilken koll jag hade idag.

Jag utforskade en cykelväg som lockat länge, runt Lillsjön i Bromma och naturligtvis sprang jag lite fel men det gjorde mig inget. Jag kände mig stark och glad, och hade bestämt mig för att det fick ta den tid det tar, och gå som det går. Runt skulle jag och jag ville se vart man kom nånstans, hur hittar man i det där området?

Det gick bra, jag hittade hem så småningom och hela tiden hade jag den där känslan av att det var lätt, jag kände mig stark som en oxe.

Jag slår vad om att det berodde på all tårta, kakor och annat gottis jag svängde i mig när vi firade födelsedag tidigare på dagen. Socker, vanliljkräm, sockerkaka och vispgrädde – högoktanigt löparbränsle helt enkelt!