Jag har rullat igång nästa fas av rehabträningen för min skadade fot, väldigt försiktigt. Det blir jogg, några hundra meter, varvat med gång. Absolut inte mer än foten klarar. Jag hoppas den håller. Helt smärtfri är jag inte, den känns stel och otymplig. Inte alls smidig och stark, som jag skulle vilja.
För att hantera träningssuget cyklar jag jättemycket, 1,5 – 2,5 timma åt gången. Det är så mycket jag klarar innan baken gör sig påmind så att jag inte kan sitta på flera timmar. Det blir mycket Netflix, men jag klagar inte. Då hinner jag kolla ikapp på en massa jag tydligen missat, som omgivningen tycker att “men det måste du se”. I många fall kan jag inte riktigt förstå varför det var så viktigt, men ibland glimmar det till. Dr Who t ex är bra, det är en serie jag gillar.
Nu har vi skrivit kontrakt också, på en liten stuga i Småland som vi ska flytta till. Jag inser att med flytten och allt så kan det komma att bli svårt att greja maran och de andra tävlingarna, jag ska hinna träna också och jag är inte färdigrehabbad på långa vägar än, jag har ju bara börjat nyss.
Men det känns mindre viktigt nu. Mina prioriteringar har förändrats, kraftigt. Löpningen är kul fortfarande. Fast löptävlingarna känns inte så viktiga längre. Mest spektakel som kostar pengar.
I tankarna märker jag att jag hellre lägger pengarna, som jag tidigare skulle lagt på löpningen, på en markis utanför arbetsrummet eller på ett växthus, eller på att glasa in balkongen, sätta in extra underskåp med bänkskivor och överskåp i köket, tapetsera om sovrummet eller byta tak på uteplatsen, eller … ja ni förstår.
Prioriteringsordningen är för alltid förändrad. Det är ingen dålig sak.
Jag var mest rädd för nerv-trassel, typ Mortoms eller något sådant men det avfärdade de bestämt, däremot har jag nog förvärrat skadan genom att vara obstinat och korkad i slutet av oktober (innan jag fattade att de menade allvar), det är nog därför det drar ut på tiden nu. Precis som de varnade mig för…
Jag är en betydligt försiktigare general nu, nu väntar jag tills jag inte längre är stel innan jag försöker jogga igen så jag inte slår upp det en gång till.
Ha en riktigt härlig jul och ett gott nytt år så ses vi i Karlstad 🙂
Skönt på ett sätt att det inte var tveksamt för det är svårare att behandla.
Vad glad jag blir att du kommer till Karlstad. Vore inte det samma utan dig/er.
Ha en riktigt God Jul!
Det var ingen tvekan, så vitt jag förstod. Naprapaten gjorde UltraLjud som var tvetydlig, men på VC var de inte ett dugg osäkra på saken. Någon alternativdiagnos kom aldrig på tal ens, så jag får förmoda att de vet vad de pratar om.
Fast rehab håller min naprapat i, han hade ju rätt även om UL inte var lika entydigt så jag ser ingen anledning att tvivla på att jag får bra råd.
Jag hade tänkt vara gående support till min äldsta dotter som eventuellt ska försöka komma 42,2km om träningen faller väl ut. Jag får kanske smygjogga lite på rakorna och sen kliva av vid 3 timmar. Gå kan jag göra utan att det känns något (det som känns är hopp och stötar, det är rätt obehagligt).
Det vore förskräckligt onödigt att missa Karlstad 🙂
Du träffar en läkare och inte sjukgymnast/naprapat? Hur såg magnetröntgen ut? Var det tydlig stressfraktur eller var det svårbedömt?
Har du ont fortfarande?
Vila är smart vid stressfraktur för det kan bli värre om man struntar i det. Skönt att du kan cykla iallafall.
Vill väldigt gärna se dig på banan i Karlstad men kan misstänka att det inte blir så ????
Från början var det 4-6 veckor, till att börja med, men det var 8 veckor sen och igår fick jag kontraorder när jag beskrev hur det kändes. Nu är ordern “Vila över jul”, så skulle vi höras i mellandagarna. Jag gör väl mina övningar och ger attans i att springa då… Cykla får jag ju åtminstone, om det inte gör ont.
Hur lång rehab har läkaren sagt?
Hoppas kan man ju, börjar oroa mig för att alls greja maran. Det har inte blivit mycket springa :/
Oj! Fy bubblan hoppas att läkning gå bra!
Stressfraktur, har inte sprungit mer än 700m sen oktober. 🙁
Vad är det som hänt med din fot?
Tack Precious Angel, det är en dröm som blir sann! <3
Så härligt med en stuga i Småland! Och fortsatt lycka till med rehabiliteringen!