Ibland får man göra dygd av nödvändigheten. Bygget hemma i huset tvingar mig att leta klinkers i stället för att springa den vanliga lunchrundan. Och den vanliga kvällsrundan brinner inne av ungefär samma anledning.

Men katastrofen kan vara en räddning. Ärligt talat känner jag mig lite sliten, vilket inte är så konstigt efter att ha noterat personligt mängrekord i januari, följt av ytterligare två 7-milaveckor i februari.

Jag dör nog inte av att lägga in en eller två veckor kring 4-5 mil, och ägna lite extra tid åt att stretcha i stället. Och kanske leka lite med Voltaren-tuben.