När jag blickar tillbaka på min blogg är intrycket lite märkligt, eftersom den innehåller en massa lovsånger till våren och den annalkande sommaren och nu – här kommer visst hösten igen.
Däremellan? Ingenting.
Detta har förstås fullt logiska och triviala skäl. Sommarstugan ligger i nästan total IT-skugga, varför de senaste två månaderna av underbara morgonrundor vid havet, lunch rundor vid havet och kvällsrundor vid – you guessed it – havet på något sätt går obemärkta förbi.
Nu sitter jag hemma i huset i stan. Det hus som jag efter frukost ska försöka gräva fram från den monumentala oreda som uppstår när man under två månader bara gör korta stopp för att kasta in smutstvätt och annan bråte.
På löpfronten blev förra veckan sommarens bästa med 84 km innehållande både ett godkänt långpass och ett par intervallpass.
Sommarens alla tävlingar har det däremot blivit si och så med. Av sju möjliga starter har det blivit två, trots OK form och stabil hälsa. Det har helt enkelt skitit sig av en massa olika anledningar – planeringskrockar, logistik och barnpassning är väl en bra sammanfattning.
I När gick första tävlingen i hällande regn. Milen på 37.22 under rådande förhållanden får nog betraktas som sommarens främsta prestation medan 1.22.44 på Visby halvmara ligger mer som ett skavsår. Inte främst för tiden – som är fullt godkänd egentligen – men på grund av det klantiga genomförandet. Jag tror jag hade fixat ett par minuter bättre om jag haft vett att göra mitt eget lopp istället för att spränga mig i en för snabb klunga. You live and you learn.
Nästa vecka är det Blodomloppet och där får väl huvudmålet vara att för första gången lyckas följa banan även i de avsnitt där arrangörerna anser att telepatisk snitsel duger bra. I så fall får jag faktiskt min första riktiga tid på denna bana, trots två tidigare försök (med inslag av kartlös orientering.)
Oj där ser man…. en östgöte till, det visste jag inte. (eller har missat denna info)
Vet inte om jag nämnt detta, men jag är uppvuxen i Finspång så mitt föräldrahem är bara någon kilometer från kraftloppets målgång. Det är långt till nästa år, men vem vet kanske kan vi göra gemensam sak av 72 km nästa kraftlopp. (Tanken på någon ultradistans har slagit mig också…skulle vara kul att pröva)
Låter bra! Lycka till med båda! Jag har funderat lite på Kraftloppet (dock inte i år) som ett tänkbart ställe att testa ultra. Rehab kan sedan med fördel ske i föräldrahemmet i Linköping…
Tack, en fantastisk sommar faktiskt. Löpmässigt mycket bra (inga skador och bra träning) och i övrigt. 2 veckor på Mallorca, där jag sprang på strandpromenaden bland alla andra löparnördar på morgonkvisten. Därfefter, dopp i polen/havet och grym frukost bufe’, detta stavas “njutning”. Vin nästan varje dag (dock i mindre mängder) och efter hemkomst bra väder som gav upphov till mycket uteträning, bad och grillning. Nu på lördag är det genrep för mig på marathon, dvs Kraftloppet i Finspång. Genrep kallar jag det för det stora målet är Berlin Marathon i slutet på september. Familjen följer faktiskt (för första gången) med på båda dessa äventyr:-)
Tackar Patrik! Har du själv haft en bra sommar, löpmässigt och annorledes?
Alive and kicking!! Kul att se att du lever och har hälsan Tomas, trodde nästan du hade gott i ide 🙂 Lycka till på Blodomloppet!