Efter att ha sprungit en mil ungefär 8 minuter långsammare än sommarens snabbaste känns benen denna eftermiddag tämligen tunga.
Den senaste månadens nästan totala löppaus har inte gått obemärkt förbi, om man säger så. Alla timmar på crosstrainern och träningscykeln har kanske hållit flåset uppe, men att springa är mer än en kontrollerad puls.
Första passet, i lördags morse, var om möjligt ännu segare. Uppskattningsvis 7 km i ett tempo som fluktuerade kring 4:40-nivån, och ändå blev jag trött i kroppen.
De första veckornas halvvila gjorde bara gott för formen, det fick jag svart på vitt på Högklintsloppet då jag på något sätt lyckades persa trots sporadisk träning efter Lidingöloppet. Den senaste månaden har löpningen fått stå tillbaka nästan helt till förmån för alternativträning, när jag slog till på ett månadskort på Form. Något enstaka pass ute och några korta stunder på löpbandet, det är allt.
Hjälpte det då? Det är den frustrerande delen, att jag inte vet om det blivit bättre. I dag gnisslade ljumskarna ordentligt, och det verkar vara något som är knas framför allt på höger sida. Ibland känns det i höften och ibland mer på insidan, vilket väl måste vara själva ljumsken.
Knät däremot får vi verkligen hoppas har skärpt till sig. Om någon vecka kanske jag får veta, när det börjar bli dags att i all stillhet öka på distanserna lite.
Formen oroar mig däremot inte. Segheten lär försvinna snabbt om jag bara har möjlighet att träna vettigt igen. Om någon vecka har benen vant sig vid trummandet och framåt Lucialoppet borde det gå att springa med fart igen. Men sub 39-målet (motsvarande 36:40 på milen) känns avlägset just i dag.
Tack, Patrik! Ja, jag hoppas verkligen att det släpper för det känns ju ganska surt om nästan två månaders halvvila inte gjort någon nytta. Formen oroar mig inte, jag har ju hållit hjärtat igång och även kört en del styrka som kan läggas på pluskontot. Med andra ord bör jag vara i hyggligt skick på några veckor bara ljumskar och annat skärper till sig. Andningen har känts under kontroll när jag sprungit, det är bara löpsteget som skrotat ihop lite…
Känner igen problematiken, det känns verkligen överallt när man hållit upp med löpningen en tid, men man ska nog inte läsa in för mycket av denna känsla dock då min erfarenhet säger mig att det mesta försvinner efter att ha chockat kroppen lite i början. När jag körde igång efter sommaren trodde jag att jag fått nya skador både här och där, men det släppte efter några pass. Man får smyga igång. Jag har också uppfattat min nivå vara kusligt låg just när jag börjar köra efter längre uppehåll, men det positiva har varit att formen kommer tillbaka relativt snabbt om man kan träna bra. I vilket fall håller jag tummarna för att alla krämpor ger med sig sakta men säkert och du kan börja springa på allvar igen.