Jag och min fot hade en intressant konversation idag, eller skulle haft om den hade kunnat tala. Jag tror den hade sagt något i den här stilen:
“Jag kommer inte att springa på ett tag,” säger foten.
“Jag vet,” svarar jag mulet. “Det är mitt fel att det blev så.”
“Jag gör mitt bästa, så du vet det.” säger foten irriterat utan att låtsas om att den hörde. “Den nya huden du exponerade så brutalt är nästan redo och jag jobbar på den gamla blåsan men fan ta dig om du utsätter mig för skor idag. Hör du det din galning.”
“Jag vet. Förlåt.”
Foten är tyst en lång stund.
“För den här gången då. Men du är skyldig mig en pedikyr, hör du det?”
“Okej, men vi är kompisar igen?”
“Kompisar igen. Snart.” foten låter irriterad fortfarande. “När jag är färdig med att fixa din röra.”
Jag hade tänkt lägga upp en bild på statusen för foten idag, men hur jag än vänder mig så ser den läskigare ut än det är. Det ser ut som om det vore ett gigantiskt köttsår, men det är det inte. Det är en fläck nybildad, otroligt tunn och känslig hud och den är så genomskindlig att man ser köttet under rakt igenom nästan.
Men på foto ser det ut som ett stort, gapande köttsår och såna bilder kan man vara utan.
Vi tackar för hänsynen. Pedikyr låter som en bra muta. En trevlig fotkräm (räcker med vanlig kroppslotion också) brukar de också gilla 🙂