Idag ville det sig inte alls, men jag klev upp på bandet trots att jag kände mig seg och trött. Det mesta brukar gå att skaka av sig med lite uppvärmning. Mitt i tredje intervallen fick jag rejäl magknip. Det var den där sorten som det bara är att kasta sig in på toaletten, som gör dig klen och skakis.
Inte alls roligt. Sen var ju passet förstört förståss, så det var lika bra att kliva av. Surt, men så är det. Jag vet ju att magen kan bli hysterisk om jag äter för nära inpå löpningen så jag får väl skylla mig själv. Omelett med kassler och lök är kanske inte det mest lättsmälta att ha i magen, hur gott det än är, när man ska springa intervaller.
Och jag vet att omeltt + kaffe förstör även ett lugnt pass 🙂
Ja fy, det är inte roligt när magen bråkar, jag hade åtminstone turen att vara hemma. Nu vet jag iaf att omelett inte är bra intervall-mat 🙂
Och det får mig att tänka på häromdagen när jag gav mig ut att springa efter omelett med fetaost och korv. Till efterrätt blev det en snabb kopp kaffe…
Resultatet blev ett mycket litet smalt, djupt, färgat hål i snön och naturligtvis ett förstört löppass… Tack och lov kunde jag gömma mig bakom en vall… Tur att man har tvättmaskin 🙂