Vet inte om hon läser det här….Jag hoppas inte det.
Bara första intrycket när hon hade världens slappaste handslag….Hon gav ett fullkomligt slätstruket och lite ironiskt intryck. Det kan i och för sig ha varit
hennes brytning som gav det tonfallet.
Men nää, kände mig mer förtvivlad när
jag gick därifrån än när jag gick in.
De bästa psykiatrikerna jag har träffat
har varit män.
Ska prova
att lägga till Brintellix också. Hon sjukskrev mig, efter att jag hade bett om
det. Tre veckor till att börja med.
Jag har åtminstone en förstående chef.
Tack Maria.
Hoppas det löser sig för dig, heja heja!
Låter bra, fast likaväl jobbigt. Skönt när det är passerat/över och du tagit dig starkare tillbaka. Ibland önskar man att man kunde snabbspola tiden framåt (jag vill ha ett bra knä)…
HaDää
This too shall pass….
Låter jobbigt. Ser du några ljusglimtar i horisonten?
Jag vet. Kram
Gillar inte men vill skicka virtuell stöttning.
Kram
Kämpa på! Kram