Det ena ledde till det andra igår, det började med att jag hittade en tabell över hur länge man ska kunna sitta i Jägarvila i olika åldrar. Det var iForm som lagt upp tabellen, och de klassade Jägarvilan som en rumpövning. Nu har jag tagit reda på att det är en statisk övning för quadriceps, den stora fyrhövdade lårmuskeln och ingen rumpövning men innan jag hade klargjort det hade jag hunnit göra det flera gånger. Jag blev fascinerad av att jag, som aldrig klarade mer än kanske 20 sekunder förr i tiden, kunde sitta kvar i 90 sekunder, och inte bara en gång utan 4 sammanlagt!

Jag skulle “bara testa Jägarvilan”, som ledde till “bara testa …” och sen var jag igång. Nu kan jag ha tagit i lite för mycket med tanke på att jag inte kört överkropp på länge. Jag brukar inte göra armhävningar med fötterna i soffan (det gjorde jag i somras, före Stockholm ultra), och dips på vardagsrumsbordet med fötterna i soffan har jag aldrig gjort förut. Plankan gick också bra, och jag lyckades nästan dra mig upp i armarna i loftsängen! En liten puff med fötterna så kom jag upp! Iofs bara en gång, men ändå!

Det är mer än jag någonsin klarat innan!

Så nära en chin har jag aldrig varit. Allt detta “ska bara testa…” har förstås lett till att jag har fin träningsvärk i överkroppen nu istället, och jag som just börjat bli av med den jag hade i baken. Men det positiva i det hela är att jag upptäckte att jag är betydligt starkare än jag trodde, jag har inte tappat så mycket som jag fruktade. Bortsett från träningsvärken så känns det som att jag ganska snabbt kan vara i kapp där jag slutade, kanske inte i alla övningar men i de flesta.

Det är bra för då har jag ännu färre ursäkter att skjuta upp styrketräningen.