Jag ser i mina anteckningar att jag har varit hängig, haft hög vilopuls, bristande ork på träning och i största allmänhet inte varit på hugget. Dessutom är jag väl medveten om att flera av mina nära och kära nyligen haft förkylningar som jag inte drabbats av, inte så jag märkt det. Men om en sådan ligger på lur och bråkas med immunförsvaret skulle det förklara både hög vilopuls, kraftlöshet och håglöshet.
Det i kombination med mina nya knäproblem får mig att omvärdera min träning lite. Jag får nog ta det lilla lugna, stressa ner lite ett tag. Dessutom har jag ju fler anledningar att lyssna på kroppen och ta det lilla lugna, man vet ju aldrig vila konstiga reaktioner man får från kroppen pga sorg.
Nej, det är bäst att lyssna på kroppen och försöka ge den det den vill ha, i det här fallet misstänker jag att den vill ha vila, på riktigt. Inte någon form av pseudovila eller aktiv vila när jag smygtränar fast utan att låtsas om det – utan riktig vila.
Sunt att lyssna på kroppen. Känner igen det där med hög vilopuls. Krya på dig.
Det är bra. Att vila och framförallt inse att man borde vila är nog det allra svåraste med träning…
Jag vilade i somras – HELT. Det visade sig vara riktigt bra! Blev sjuk och vilade ju då såklart också. Efter det klarade jag min måndagsrunda väldigt lätt…..och har nu inte varit sjuk på 2-3 mån =)
Jag vilade i somras – HELT. Det visade sig vara riktigt bra! Blev sjuk och vilade ju då såklart också. Efter det klarade jag min måndagsrunda väldigt lätt…..och har nu inte varit sjuk på 2-3 mån =)