Känner just nu att ingenting är riktigt kul i träningen. Ingenting känns “lönt”. Jag känner mig själv så väl nu att jag vet vad det beror på. Men det är irriterande. För jag VILL ju. Därför ger jag mig inte, utan envisas med att försöka hela tiden. Ibland går det bra ändå som igår morse.  Denna jäkla envishet är min största tillgång. Men det kan också bli negativt. Då jag blir besviken på mig själv när det inte går som jag tänkt.. Har för höga krav på mig själv. Jag skulle aldrig kräva av någon annan atlet som gjort 15.1 på morgonen och satt pr i både Woden och Clean and jerk att maxa i marklyft på kvällen….men med mig själv är det annorlunda ju. Eller inte. Ville ju klara marklyftet men kände att det var tungt redan vid 105.  Ger jag mig då,, nej jag kör 110 iockså. Och lägger på til l117,5 som inte gick. sen blir jag skitsur.

Nästa helg bär det av till Sthlm för level1. utbildning. Och jag är skitnervös och går med en klump i magen. Så att träningen känns sådär just nu beror ju på denna klump av oro. Ingenting känns längre roligt.

Idag skickade G att jag skulle köra 15.2. Jag skrev att jag kan ju inte ens göra ctb pullupsen och försökte få nåt annat att göra. Fick bara ett ord tillbaka. Skala…. BLÄÄÄ men jag vet ju att jag måste göra workoutsen som inte alltid är roliga.  Det finns de workouts jag inte vill göra för att de är jobbiga. Det är en annan sak. De gör jag ändå och känner mig nöjd efteråt.  Än de workoutsen som jag inte kan göra. De är för svåra helt enkelt. Hur kul ör det då??? Nä, blir bara sur och känner mig kass, Inte vad jag behöver just nu!!”

Gjorde i alla fall den så gott jag kunde. Skittråkigt. Och det gick kasst. Något bra från den: klarade 5 pullups i taget i början sen 3. KLarade 30kg ohs utan problem.