Bäst man är ute och joggar hör man en cykel bakom sig. Nu vet jag inte hur ni andra resonerar, men jag är inte den snabbaste löparen direkt så jag stiger instinktivt åt höger (“Håll höger!” är det stående mantrat på alla stora lopp) för att släppa fram snabbare trafikanter på vänster sida. Detta stämmer väl med bilkörning också: man kör om till vänster.
Så jag höll på att göra på mig av överraskning och rädsla när jag nästan klev in i en cyklist som bestämt sig för att inte bara passera på höger sida (som var gångbana) utan gjorde det fort väldigt fort. Hade det bara hänt en gång hade jag inte noterat det, men efter den där första skrämselhicka gången när jag faktiskt kände vinddraget från cykeln så har jag börjat märka att cyklister lika gärna befinner sig på gångbanan som cykelbanan.
Nåja, det jämnar antagligen ut sig för jag har också börjat notera alla förbannade flanörer som tror att de äger trottoarerna. De flanerar lika gärna i bredd på cykelbanan som gångbanan, helst tvärs över båda om det går att ordna.
Jag vet precis vad som är problemet. Det är inte cyklister eller löpare alls. Motionärer brukar vara synnerligen medvetna om var de är, särskilt om de rör sig i hög fart. Planerar sin framfart, uppmärksamma och vakna.
Nej, problemet är alla dessa FLANÖRER. De där som inte är ute och går, det går det för sakta för, utan strosar. Stannar och glor på något. Oftast telefonen. Står i vägen för allt och alla, även andra flanörer. De lyckas med en nästan kattlik skicklighet placera sig på gångbanan så att det blir i stort sett omöjligt att passera dem utan att stöta i dem. Naturligtvis är det de som försöker orma sig förbi som är syndarna i flanörens ögon. Sitt eget klumpeklottbeteeende ser de över huvudtaget inte.
De kan stå som ruskprickar på Ålands hav och vara helt omedvetna om det kaos de sprider omkring sig. Cyklister försöker navigera runt dem bäst det går, joggare får ge sig ut i rabatterna och trampa. När det kommer barnvagnar och andra ekipage som inte kan navigera runt flyttar flanören makligt på sig, och bara precis så mycket att de släpper förbi ekipaget. Inte en centimeter mer, för i sin värld äger de vägen.
Naturligtvis lär man sig så småningom att se vilka som är hänsynsfulla vanliga promenerare och vilka som tillhör de förbannade flanörerna. Och försöker navigera så smidigt runt dem som möjligt. Vilket kan leda till “omkörningar” både till höger och vänster. Efter ett tag slutar man säkert bry sig, är min gissning. Särskilt cykelpendlare som tvingar utstå dessa proppar dagligen.
Jag blir så trött emellanåt, särskilt på individer som lyckas ta upp hela gångbanan själva trots att det egentligen bör rymmas två i bredd. Tre om man trängs. De här individerna är lika irriterande som flanörerna, men betydligt fler. Det de båda grupperna har gemensamt är en total omedvetenhet om vad de utsätter omgivningen för genom sin obetänksamhet, sin omedvetenhet och sin egocentriskhet.
I övrigt var det en bra löprunda 🙂
Detta är väl inget enbart storstadsfenomen. Jag syftar mest på flanörerna och hundägarna som upptar hela gång/cykelbanan utan att vara medvetna om att den trafikeras och att man ska hålla sig intill kanten. Ibland har man lust att tjoa till lite extra när man kommer ifatt dom och dom inget märkt!!!
Ren självbevarelsedrift annars hade alla mina pass på Södermalm, i värsta lunchrusningen, blivit en mardröm. 🙂 Jag kan springa, jag är lyckligt lottad.
hahaha vilken bra idé 🙂
Så ska jag också försöka tänka nästa gång, kanske kan ge mig lite mindre magsyra på kuppen 🙂
Jag tror att en del irriterar sig på löpare, dom väcker dåligt samvete. Åtminstone väljer jag att tänka så, makar överseende på mig för jag orkar det. 🙂
Ja, det kan du ha rätt i. Som inflyttad nollåtta hoppas jag att jag aldrig tar till mig lokalkulturen i så fall. Då är jag hellre lantlolla 🙂
Man ska ta seden dit man kommer sägs det iofs men det vill inte jag 😛
En trist lokalkultur helt enkelt…
Kanske därför som t.ex. stockholmare & tyskar har dåligt rykte ute i landet medan t.ex. göteborgare & mälmöiter inte har det?
Skönt i så fall att jag inte fick med mig den trista kulturen utflyttad noll-åtta & f.d. fjollträsksbo som man är.
Appropå ingenting, den typen av öknamn används ju inte mot t.ex. G & M? Tänkvärt!
Fast det fungerar ju i andra städer, åtminstone Göteborg, Köpenhamn och Helsingfors som primärt är de storstäder jag besökt annars. Man kanske inte hälsar på alla, men man visar åtminstone hänsyn till dem man möter och det är mer än man kan säga om de flesta stockholmare.
Det saknas någon form av grundläggande respekt för att man måste dela det offentliga rummet med andra, svårt att sätt fingret på men ta exemplet att mer än hälften av alla som går genom dörrarna i tunnelbanan bara släpper den efter sig och bekymrar sig inte alls för om den bakom är beredd att ta emot eller ej. (Så himla svårt att hålla kvar ett finger i karmen och kasta en blick över axeln innan man släpper dörren är det inte) och en överväldigande majoritet friska sitter kvar även om det kommer in en äldre, handikappad eller gravid som bättre hade behövt sitta.
Det säger något om folket som rör sig ute, det är bara “mig, mig, mig” hela tiden.
Visst finns det undantag (tack och lov!!) men inte så många, och jag kan slå vad om att de flesta är inflyttade.
Jag tror det kan bero på att den sociala kontrollen och därmed behovet att visa t.ex. hänsyn avtar ju större ort man bor på. I en liten bonnaby hälsar ju alla & vinkar till varandra. Händer knappast i fårfållan?
Man skulle ju kunnat tänka sig att folk som inte har bråttom eller inte vill skynda sig skulle kunna tänka sig att maka på sig för dem som har mer bråttom, men icke. Och det spelar ingen roll om du är löpare eller bara behöver skynda dig till tunnelbanan civilklädd. Dina behov betyder inget för den här gruppen personer.
Jag slår vad om att de i sin CV skriver att de är medkännande och empatiska personer som är öppna för andras behov och att de är bra på att samarbeta…!
Du får la lägga långlimporna på cykelbanan & Olgorna på Essingeleden 😉
Än värre blev det för kompisen som blev prejad av en privatpolis i bil då han körde cykelintervaller i 35-40 km/h på bilvägen intill en GC-bana. Att cykla fort på en bilväg där det finns en GC-bana måste ju vara ett ganska allvarligt brott, typ riskera oskyldiga bilförares liv, eller? (Sic)
Ja man slutar bry sig, av självbevarelsedrift och omtanke om den mentala hälsan. Man viker ut i gatan. Jag har insett att flanörerna anser att det är jag som färdas i fel hastighet på gångbanan och därför får skylla mig själv och väja.
Förstår att detta måste vara fruktansvärt irriterande i mer tätbefolkade områden. Suck!
En annan variant på hänsynslöst beteende är hundägare som låter hunden vara mellan sig själv och den mötande. Vissa hundar gör som bekant ibland utfall och skall därför alltid vara på ANDRA SIDAN om hundens ägare vid möte. Jag har bestämt mig för att stanna och skälla ut hundägaren efter noter nästa gång en sån felplacerad hund gör ett utfall mot mig. Alltså riktigt råskälla och vara oresonligt förbannad.
Så fort man sett mönstret är det omöjligt att bortse från det. Det finns en grupp individer som rör sig i trafiken men de är helt omedvetna om att det finns regler, hänsyn och.. ja andra människor.
Håller helt med.
Bra skrivet.
Cyklar och åker inlines helst på vägar och gator där de som finns där är medvetna om att de är trafikanter.