Jag kom iväg lite väl sent idag, jag fastnade för hockeyn och blev sittande ombytt. Hoppas småkronorna tvålar till ryssarna så de snurrar in i nästa vecka! Ush så osportsligt att håna sin motståndare så där. En sån gris Butjnevitj är. Jag blev ruskigt irriterad på det där, så gör man inte!

Jag fick i alla fall på ett riktigt bra pass, hårt tempo och hjärtat i munnen mer eller mindre hela tiden. Bortsett från första kilometern så låg pulsen stadigt strax under tröskelpuls, fast det visste jag inte då. Jag sprang med känslan av att ha syrebrist i stort sett hela tiden och när jag sprang förbi tallen, där det går uppför ganska kraftigt, fick jag faktiskt väldigt hög puls för att vara jag. Just då försökte jag mest hålla kontroll på andningen och hålla styr på alla armar och ben, just där och då räckte det gott. Jag brydde mig inte om puls, fart eller tid. Bara om att inte tappa formen, inte tappa stilen och fortsätta trampa på.

Jag är nöjd med dagens pass, jag springer bättre nu är jag gjorde vid den här tiden för ett år sen och kan känner att jag utvecklas hela tiden. Det känns bra. När schemat börjar kommer jag att kunna hänga på utan problem, det kommer nog att bli kanonbra det här. Jag är väldigt hoppfull inför framtiden!

Det var inte så ljust ute, jag skulle kanske tagit lampan..?