Hann utnyttja solen idag och få till mitt första lite längre pass på flera veckor. Det var skönt att vara ute i två timmar och lufsa, och jag prickade både målpuls (mellan 146 och 159) och snittempo (runt 7:30/km) så bra att man skulle kunnat tro att jag sprang på löpband men det gjorde jag faktiskt inte 😀
När jag snörade på mig skorna tänkte jag på något jag läste i Lore of running, att man inte ska ha ett träningsschema som är gjutet i betong eller hur det nu var han uttryckte det. Det har jag inte heller, men jag har ett jag följer om jag inte kommer på nått bättre att göra så det blir nån träning gjord alls. Det borde duga, även för Noakes.
Nu är jag faktiskt rätt nöjd med mig själv, det gick bra och jag är lagom trött i springmusklerna. Noterade förvånat att jag blev trött i baken av att springa idag, undra om det har med cyklingen att göra eller om jag sprang tossigt bara. Månne kan det ha att göra med att jag inte sänkte farten speciellt i backarna idag? Nåja, det är ändå vilodag imorgon så då får rumpen vila.
A) schemat är bra för att träningen ska bli av
B) schemat är dåligt för att det inte stämmer med dagsformen alltid
…
Ofta känner man ju om det är för mycket, fast tar man det på allvar?
Härligt Annica! 🙂
Jag blir alltid bara trött i baksidan av benen (ändalykt och vader) när jag springer längre pass. Brorsan, som är triathlet, säger att det har med löpsteget att göra. Man har liksom inte en “sittande” stil…